De barn som sägs ha ”talang” får vuxenvärldens förhoppningar och förväntningar som en extra “dimension” att tänka på. Det är inte helt ovanligt att barn faktiskt vill göra vuxna nöjda och glada. De flesta gör faktiskt det mesta de kan för att göra oss just det. Så pass att de faktiskt inte ens hinner fundera på om det finns några andra sätt att vara barn på – än att göra vuxna nöjda.
Vad tror ni idrottspsykologer och elitaktiva pratar om? -”Tänk nu på alla som satsat miljoner kronor på dig, dina föräldrar som “offrat allt” för din skull.” Tror ni att det är det som elitaktiva seniorer tvingas fundera på? Troligtvis inte. De pratar om Självbestämmande motivation (SDT)  

Rädda eller trygga aktiva, vad föredrar du?

• Rädda för att göra fel?
• Rädda för att inte vara kunniga nog?
• Rädda för vad andra ska tycka?
• Rädda för att lyckas så att det väcker andra människors förväntan
• Rädda att förlora kontrollen över sina egna val och beslut?
• Rädda för att göra andra besvikna.

Det här är ju funderingar som vuxna förmodligen har lite då och då.
Men barn och unga då? Vad behöver du som vuxen i idrotten känna till för att skapa trygga och utvecklande idrottsmiljöer för barn och unga?  Kom på föreläsning och workshop 19 september. Vi pratar inte bara om att förebygga sexualbrott, utan om allt från suck och stön från kompisar, till hur vuxna kan stötta utifrån varje barns perspektiv. Du får också mer om Barnensspelregler och Självbestämmande motivationsteorin (SDT)

Läs gärna mer om betydelsen om Inre motivation (SDT) i intervjun med Stefan Lövgren från 2014

Ps Talang-begreppet får vi prata mer om i ett annat inlägg Ds