Podd och film med barnläkaren Ulrica Berg

Samtalet i podden handlar mycket om hur idrotten ska behålla barn och ungdomar när de kommer upp i tonåren – då det är viktigt för barn och ungdomar och känna att de duger och får vara med i gemenskapen.

I podden hänvisar vi till ett avsnitt ur Idrottens Himmel och Helvete säsong 2 där Ulrica Berg också medverkar.  Se det klippet här.

Inslaget med barnläkare Ulrica Berg

Vems fel och vad är rätt?

Vems fel?

I veckan lanserades en hemsida http://www.idrottsbrevet.se/ med budskapet Nolltolerans för sexuella övergrepp mot barn och 3 ska bli 0.

Sidan vänder sig till föräldrar som uppmanas genom att skicka ett brev till ordförande/sportchef, sätta press på föreningarna att aktivt arbeta med att trygga barns rätt till en säker idrottsmiljö

Vems är egentligen ansvaret för att skydda barn mot sexuella övergrepp? Från vem kan vi utkräva ansvar? Är det från idrottsbrevet.se? Från Riksidrottsförbundet? Från polisen? Från föräldrarna? Ja, alla vi vuxna har ett gemensamt ansvar att skydda alla barn från brott. Så att säga att någon har mer ansvar/skyldighet än någon annan kan göra att vi missar den möjlighet och skyldighet som alla vuxna har att skydda alla barn.

Alla kan och måste förstå sitt vuxenansvar, oavsett om du är känd eller inte kan du göra en avgörande insats.

Vad är rätt?
Barn har rätt att få veta att de har rätten att själva bestämma sin kropp. Vi behöver berätta för barn om denna rätt till sin egen kropp och vad integritet betyder. Både min egen och andras. Att som vuxen förstå vad det verkligen betyder. Jag kan t.ex. inte tvinga mitt barnbarn att krama mig bara för att jag själv längtar ihjäl mig efter en kram. Det ska vara ett ömsesidigt ja till den kramen.

Det finns många bra kunskapskällor, både för barns rätt men även hur vi som vuxna kan prata med barn om det. Bl.a. Rädda Barnen Stopp! Min kropp! eller BRIS stödtjänster för vuxna.

Gör idrotten ingenting för att skydda barnen?
I min roll som sakkunnig i barn- och ungdomsidrott hos Stockholmsidrotten möter jag både vuxna och barn som behöver få stöd och hjälp att agera på vad de sett eller hört. Vad vi gör skiljer sig från fall till fall. Vi har både lagar, regler och riktlinjer att följa. Vi agerar ALLTID men för att kunna göra det behöver fler förstå hur alla kan bidra till men säkrare miljö för barnen – både i idrotten och utanför.

För föreningar som behöver stöd i sitt arbete.

  1. Vid aktuell händelse/misstanke kontakta Stockholmsidrottens sakkunniga för vägledning och stöd.
  2. Läs mer om vilket stöd som finns http://www.rf.se/Tryggidrott/omnagotallvarligthant/
  3. För utbildning i förebyggande syfte http://www.rf.se/Tryggidrott/forebyggandearbete/
  4. En åtgärdslista för föreningarna kontakta oss.
  5. Till hösten planerar vi en större gemensam föreläsning på ämnet.

Med anledning av www.idrottsbrevet.se skickade RF ett pressmeddelande för att bemöta att idrottsrörelsen blundar för problemet. Läs pressmeddelandet.

Barnens idrott – låt den vara barnens idrott!

Stockholmsförbunden inom fotboll, innebandy, basket och handboll släpper tillsammans med Stockholms Idrottsförbund en film om barns idrott.

Varje dag släcks idrottsintresset för barn i hela Sverige – även i Stockholm, på grund av vuxnas beteende och agerande runt deras träning och tävling. Så många som var femte barn upplever för hård press från föräldrar, tränare och andra vuxna. Därför lanserar nu distriktsförbunden i Stockholm inom handboll, innebandy, basket och fotboll ett gemensamt manifest, en film, tillsammans med Stockholms Idrottsförbund – för ökad medvetenhet och för att skapa förändring.

Bakgrund
Idag är den vanligaste idrottaren elva år, efter det slutar många, alldeles för många. En av orsakerna som kartlagts är bakgrunden i den film som nu lanseras, att miljön kring barnens idrott släcker den glöd och förstör hela grunden för ett potentiellt livslångt idrottande.

Alltför mycket resurser läggs på bestraffningsärenden och samtal med missnöjda tränare och vuxna. Ideella ledare utsätts för press från föräldrar och förlorar tid och glädje genom att ta hand om vuxnas beteende i samband med träning och match, istället för att utveckla och glädja barnen. Vanligaste anledningen till att unga domare slutar döma är för att de utsätts för trakasserier, hot och att deras arbetsmiljö inte är en trygg och utvecklande miljö. De är fortfarande barn även om de är domare.

En ny syn på träning och tävling i förening är nödvändigt för nå målet att ge förutsättningar till individer att vara aktiva hela livet – och samtidigt utveckla framgångsrika elitidrottare
Björn Larsson, Ordförande Stockholms Basketbolldistriktsförbund

Syftet med filmen är att skapa medvetenhet och förändring bland vuxna, tränare, ledare, föräldrar och andra personer som finns i barnens idrott. Vi vill även att barnen ska veta att vi gör detta för deras och för idrottens skull. Att vi står på deras sida.”
Cinnika Beiming, Distriktsidrottschef Stockholm

BARNENS IDROTT – LÅT DEN VARA BARNENS IDROTT!

  • Barn som tycker idrott är kul, blir bättre på det – i sin egen takt.
  • Barn behöver få känna sig duktiga, ofta, och ska mätas mot egen förmåga.
  • Barn behöver få större delaktighet för att skapa motivation att idrotta.
  • Barn behöver stöd och respekt när de tävlar, tränar och deltar inom idrott.
  • Barn ska få lära sig förlora och vinna men med utveckling i fokus.

Tillsammans för barnens idrott!
Peter Larsson, Ordförande Stockholms Idrottsförbund
Cinnika Beiming, Distriktsidrottschef Stockholm
Magnus Malmgren, Ordförande Stockholms Innebandyförbund
Nihada Cenanovic, Styrelseledamot Stockholms Innebandyförbund
Björn Larsson, Ordförande Stockholms Basketbolldistriktsförbund
Sara Egerstad Dutina, Värdegrundsansvarig Stockholms Basketbolldistriktsförbund
Lars Ekholmer, Ordförande Stockholms Fotbollförbund
Björn Eriksson, Förbundschef Stockholms Fotbollförbund
Evert Berglund, Ordförande Stockholms Handbollförbund
AnnaKarin Olsson, Verksamhetschef Stockholms Handbollförbund

Hej du som är intresserad av barnens idrott.

“-Det finns inget dåligt väder det finns bara dåliga kläder”.
Om du tar det tankesättet med dig in i barnidrotten så kanske du lättare kan förstå att det finns inga dåliga/bra eller sämre/bättre barn – de är BARN. Att säga till ett barn att det är bättre eller sämre än sina kompisar – det är miljöförstöring både för barnen och för idrotten.Verksamheten behöver anpassas efter att det finns olika barn precis som det finns olika väder.
Vad barn och unga presterar idag, säger inget om deras prestationer/resultat om 10 år.
Men om vi berättar för barn idag, att vi redan nu säger att vi tror det här om dig, när du är 10 år äldre, då är vi väldigt snett ute. Ingen vuxen kan med 100 % säkerhet förutspå vad ett barn kommer att vara om 10 år. Det är alldeles för många aspekter som påverkar det. Det är förmodligen lättare att göra en väderprognos än att förutspå om barns framtida delaktighet i idrott.
Barn med goda förutsättningar till fysiskt grundkunnande och de som har motoriska grundfärdigheter kommer förstås ha goda förutsättningar – IDAG. Men vad vet vi om de fortfarande kommer tycka om sin idrott om några år?
Barn som inte ännu fått fysiskt grundkunnande och behärskar de motoriska grundfärdigheterna behöver mer TID på sig att lära sig det – IDAG.
Om barn i framtiden ska kunna ha glädje av sin kropp och knopp, behöver de få veta att de kommer att lära sig – det tar bara lite olika lång TID.
Det är här som du som ledare är så otroligt viktig. Vad du säger idag, kommer påverka barns tro på sig själva, så tänk efter vad du säger. Berätta att det finns TID – att de kommer att lära sig, de har bara inte gjort det – ÄNNU.
Så vilken typ av ledare är Du? En som surfar på vågorna i solskenet men stänger in dig i stugan när det blir snö och kallt?
Hör av dig till oss på Stockholmsidrotten vårt uppdrag är att utveckla, utbilda, företräda och stödja idrottsföreningarna samt SDF i Stockholmsdistriktet
/Helen Alpstig helen.alpstig@stockholmsidrotten.se
Här kommer Helen Alpstig att blogga som sakkunnig i barn- och ungdomsidrott i Stockholm.

I jakten på framtida stjärnor talas det ofta om talang men en viktigare faktor är TID.

Barnidrott handlar om lek och utveckling. Därför ska barns prestationer sättas i relation till den egna utvecklingen, inte till andra barn.
Rankinglistor, vare sig de är nationella eller bara omfattar den egna föreningen, innebär just att barn jämförs med varandra. Självklart har barn rätt att få veta hur det har gått för dem i en tävling. Men deras prestationer ska sättas i relation till den egna utvecklingen, inte till andra.
De tävlingssystem som sammanställer resultat, både för en enskild tävling och över TID, kommer från vuxenidrotten. När det handlar om barns idrottande är TID en viktigare faktor än “talang” att ha i åtanke. För barn är TID viktigare än talang för att utveckla alla förmågor som behövs för ett livslångt idrottande.
För att långsiktig inlärning ska ske, behövs TID, barnen behöver utmanas att tänka, reflektera och fatta egna beslut. Det tar längre TID, men är effektivare på långsikt.

Därför är du om vuxen och har ett idrottande barn väldigt viktig. Du bör vara uppmärksam hur du pratar kring “resultat”. Före/efter träning och tävling kan du fråga: Vad ska du fokusera på idag? Hur vill du känna dig under tävlingen? Hur känner du dig nu? Vad är du nöjd med idag? Vad vill du träna mer på? Vad blir ditt bästa minne från idag? Så visst kan barn tävla, med sin egen utveckling, utmaning och glädje i fokus.

För vi vill ju att barnen ska idrotta så länge som möjligt –
TID är en viktigare faktor än talang.

Hur många unga skulle stanna kvar i idrotten om de får utöva sin rätt till delaktighet?

I rollen som samordnare för värdegrundsfrågor får jag samtal både från föräldrar och även från aktiva. Under senaste veckan har två samtal, en kille och en tjej,  handlat om trots att de älskar sin idrott, har de valt att sluta. Inte för att de tröttnat, inte har tid eller skadat sig utan p.g.a. ledarskapet. Eller snarare brist på ledarskap. De berörda är i slutet av tonåren och har tränat och tävlat i sin idrott i mer än 10 år. Och hade önskat ge idrotten än fler år.

Vad är orsaken? 
Det handlar om vuxna som inte förstår uppdraget att forma verksamheten utifrån de riktlinjer vi har i idrotten. De kanske inte heller förstår vår värdegrund. Allas rätt att vara med, demokrati och delaktighet, rent spel och sist men absolut inte minst – Glädje och gemenskap.  Tyvärr uppfattar de unga att det är tränarna/ledarna som har makten och att de inte kan påverka sin situation. Trots att flera försök gjorts, i båda fallen. Så min fråga är: Hur många unga skulle stanna kvar i idrotten om de får utöva sin rätt till delaktighet?

“Gör idrotten som Idrotten vill?” 
I rapporten skriven vid GIH av Kerstin Redelius,  Matthis Kempe Bergman, Bengt Larsson och Eva Linghede  var syftet att studera på vilka olika sätt idrottens policydokument “Idrotten vill” implementeras från förbunds- till föreningsnivå. Författarna har dragit 6 slutsatser varav den 1:a är

Öka fokus på ungas delaktighet – en bärande tanke i barnkonventionen som i högre grad skulle kunna tillämpas av tränare och i föreningar.

Barns och ungdomars rätt till inflytande och att göra sin röst hörd framhålls sällan av tränare och frågor som rör delaktighet förekommer inte heller i föreningarnas egna policydokument. De riktlinjer som hämtar näring i barnkonventionen verkar med andra ord inte ha fått något avgörande genomslag. Nu utesluter inte det att verksamheten är bra för och uppskattad av barn och ungdomar, men det reser frågor om hur transformeringen av barnrättsfrågor sker. Om riktlinjerna ska kunna vara ett användbart redskap vid utformningen av den praktiska idrotten är en slutsats att dess innehåll därför bör vara ännu mer känt och diskuterat bland tränare. De behöver hjälp och stöd för att förstå vad ett barnrättsperspektiv innebär för att kunna realisera perspektivet.

Läs mer om rapporten och de 5 andra slutsatserna. 

Hur ofta skapar du som ledare tillfälle för delaktighet? På riktigt? 

Med ett hoppsasteg till livslångt idrottande.

Hoppa, springa, kasta, fånga, rulla, balansera, krypa, klättra, gå och åla – de grundläggande motoriska kunskaperna.
Om ett barn har svårt att t.ex. springa behöver hen träna på åla, krypa, hoppa jämfota, hoppa på ett ben, både höger och vänster. Först då klarar barnet att lyfta kroppen från underlaget på ett sätt som krävs för att kunna springa.
För att kunna göra ”hoppsasteg” måste även det ”krysslika” rörelsemönstret som tränas genom t.ex. att klättra, tränas på.
Inlärningen av motoriska färdigheters mottaglighetsålder, dvs. åldern i vilken ett barn har lättast att lära sig, sker en ålder på 1-12 år. Kom ihåg att alla barn utvecklas i sin individuella takt.

Du kan hjälpa barn genom att i vardagen se till att ni leker och tillsammans tränar på de grundläggande motoriska färdigheterna.
Hoppsasteget är väl ett uttryck för glädje eller vad tycker du?

RFs anvisningar för barn och ungdomsidrott – Lek och motorik
Idrott för barn ska vara lekfull och i första hand inriktas på glädje och motorisk utveckling.
– Idrott för barn ska vara lekfull och i första hand inriktas på glädje och motorisk utveckling.
– All idrottsträning för barn ska innehålla de motoriska grundfärdigheterna.
Därför att: God motorik, glädje och gemenskap är förutsättningar för idrottslig utveckling.

Så att: Fler ska idrotta längre.

 Läs mer om anvisningarna här:

Vad händer när vi definierar vad som är ”våld mot barn” inom idrotten?

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

Vilket ”våld” låter vi dagligen passera genom attityder, jargong och ”lite får en väl tåla?”. 
FNs Barnkonvention** Artikel 19 går längre än att hävda barnens rätt till skydd mot det som godtyckligt definieras som övergrepp i olika samhällen och längre än den rätt till skydd mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som garanteras i artikel 37. 
I artikel 19 krävs att barn skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld.
Följaktligen hävdas här samma mänskliga rättigheter för barn som för vuxna, nämligen rätt till full respekt för sitt mänskliga och fysiska och personliga integritet.
Vi har redan ett förbud för all aga och annan grym eller förnedrande bestraffning eller behandling av barn. Det finns andra psykiska former av bestraffningar som också är grymma och förnedrande och därför strider mot barnkonventionen. Det kan t.ex. vara bestraffning som förringar, förödmjukar, svärtar ner, skuldbelägger, hotar, skrämmer eller förlöjligar barnet.

Så vad tänker du när du läser detta?
Vi har redan satt fokus på sexuella övergrepp, invigningsriter, dopingfall, mobbing och sexskandaler för att nämna några andra beteenden som inte alls hör samman med vår värdegrund. 

Men våra barn som ser allt detta våld? Som blir bortvalda, pressade och övertränade? Vem skyddar dem?

Gör du det?

*WHO:s Världshälsoorganisationens definition av “våld” att uppsåtligt bruka eller hota att bruka makt eller fysisk styrka mot sin egen person, mot en annan människa, en grupp människor, en gemenskap eller ett samhälle, med följd eller tämligen sannolik följd att någon dör eller att det uppstår kroppsskada, psykisk skada, skador i den känslomässiga utvecklingen eller funktionshinder”

**Enligt FNs barnkonvention art. 1 är Ett barn är varje människa under 18 år.

Blev bäst i världen – nära att spola handbollen som ungdom

Han har vunnit VM-guld och spelat två OS-finaler och varit proffs i Tyskland i elva år. Men en opedagogisk tränare hade kunnat ändra på allt. Stefan Lövgren knöt näven och blev bäst i världen.

– Det gjorde ont och jag tappade glädjen för idrotten när jag borde ha tappat förtroende för ledaren, säger landslagschefen som nyligen fixade EM-finalen i handboll till Stockholmsarenan 2020.

Vi börjar med ögonblicket där Stefan Lövgren hade kunnat spola handbollskarriären. För en kort tid lämnade han trygga Skepplanda BTK för att få träna med bättre spelare i samma ålder. När laget skulle samlas för en genomgång sa tränaren:
– Ni behöver inte lyssna och kan värma upp i korridoren. Ni är ändå bara här för dagen, sade tränaren, berättar Stefan Lövgren. Han slutförde träningen men återvände inte. I bilen hem med en grå himmel som fond och pappa som chaufför tänkte Stefan Lövgren mycket på tränarens ord.

– Jag höll det mycket för mig själv. I dag vet jag inte om jag förstod vad som hände. Jag började tvivla, blev ledsen, orolig och bekymrad. Jag gick in i mig själv och vad jag hade gjort för fel.

“Vi började och avslutade alltid med något roligt”
I stället för att tappa förtroende för ledarens opedagogiska sätt att uttrycka sig förlorade han för en kort stund glädjen till idrotten. Men väl tillbaka i Skepplanda fann han snabbt glädjen igen.

– Det var härligt att komma tillbaka till en glädjespridande miljö. För Stefan Lövgren var idrottsföreningen Skepplanda mer än bara handboll.
– Vi började och avslutade alltid med något roligt. Allt från en övning till en rolig historia. Det har satt avtryck i mig utan att jag minns övningarna eller historierna.

Ofta har han fått frågan vem hans bästa tränare har varit. Svaret kanske överraskar.

– Jag har haft förmånen att tränas av världens mest meriterade ledare. Men jag måste gå tillbaka till när jag var barn och började spela handboll. De ledarna spred glädje trots att de inte hade mycket meriter från sporten.

Stefan Lövgren fortsätter:

– Jag som aldrig var den stora talangen tyckte att det var så otroligt roligt fast det fanns väldigt många som var bättre än mig.

Från längst ner på gräsrotsnivå till högt upp bland stjärnorna
Så, vad var det som gjorde att ”medelmåttan” Stefan Lövgren blev bäst i världen tio år senare och Sveriges kanske bäste handbollsspelare genom alla tider?

– Det var min inre motivation och vilja att se hur långt det kan räcka oavsett hur det gick sportsligt. Jag sa till mig själv som ung att jag inte skulle ångra mig när jag var 35 år. Att jag gav allt. Från att jag började spela i Redbergslid till när jag blev proffs.

Efter elva år som proffs, ett VM-guld, fyra EM-guld och två OS-finaler är Stefan Lövgren i dag general manager för både dam- och herrlandslaget. Han var nyligen med och fixade EM i handboll till Sverige 2016 och EM-finalen 2020 till Stockholmsarenan. Han har levt ett liv fullt med idrott. Från längst ner på gräsrotsnivå till högt upp bland stjärnorna med guldmedaljer i skåpet från de stora arenorna. Det finns få som är mer kompetenta att svara på frågan om vad som är idrottens viktigaste roll.

– Allting börjar med ungdomsidrotten som ska ge glädje, social fostran och mänskliga värden. Idrott är sunt och man blir friskare. Vi vill ju att folk ska fortsätta oavsett nivå och idrott. Och grunden till allt är de ideella föreningarna som finns runt om i landet.
– Det handlar också om att umgås i grupp, låta alla vara med och delta och komma till tals .

För Stefan Lövgren gav idrotten lite mer. Elva år som proffs i handbolls-meckat Tyskland, varav tio år i världens då bästa klubb Kiel, gjorde att han kunde försörja sig på sin stora hobby.

– Det har varit en resa där jag sett andra kulturer och träffat massor med människor som jag aldrig hade mött utan idrotten.

Skribent är Pontus Gyllensten och intervjun gjordes när vi lanserade www.barnensidrott.se 2014 Budskapet duger än idag, eller vad säger ni?