Arbetet med barn- och ungdomsidrott engagerar många, inte bara ledare, tränare och vårdnadshavare.
Blogginlägget är utdrag ur en examensuppgift. Texten är skriven av Marina Lara Tillberg, mastersstudent i idrottsvetenskap på GIH, efter en intervju med Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey.

En snabb inblick i ishockeyns omklädningsrum

Ishockey är en sport som under väldigt lång tid har styrts av män och för män, vilket i sin tur har påverkat samhällets syn på sporten. Det behövs ett stort gemensamt arbete för att hålla i arbetet med att utveckla denna syn och att föreningar och förbund jobbar vidare med att ishockey är för alla.

Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey, säger att:
– När vi kommer upp i 50/50 andel deltagare så kommer det i sin tur ta ett gäng år innan det blir lika självklart att hockey spelas av både tjejer och killar. Detta eftersom hockey historiskt sett har spelats av fler män än kvinnor och fler pojkar än flickor. Exempelvis nu när vi idag startar nya lag så är det ett flertal pappor som har spelat men knappt några mammor. Ett initiativ vi har är damrekreationslag för att accelerera den förändringen.

Lars tycker att det är svårt att beskriva vad som är normen för ishockeyspelaren i Farsta hockey. Utifrån ett könsperspektiv är pojkarna fortfarande norm. Det är också norm att man är vit och välvårdad. I föreningen får alla spelare en mjukisoverall varje säsong och föreningen vill gärna att man använder den i deras miljöer. På flicksidan finns det ännu ingen norm. Det är en så pass ny satsning och därmed har det inte hunnit skapas en riktig kultur för flickorna.

Lars beskriver hur sättet att vara på isen också speglar av sig till miljön utanför:
– Hockeykillarna är ofta lite mer ”uppblåsta” och tar plats. Det finns en kultur inom ishockeyn att ta initiativ och yta i spelet som smittar av sig även utanför isen. Tjejerna är ofta mer reserverade och ödmjuka. Vi märker att lag som haft tjejer i gruppen visar mindre av dessa olikheter och vår ambition är att successivt trappa upp könsmixade grupper men det får inte gå ut över att vi tappar flickorna som är i minoritet.

När Lars jämför med hur det var förr säger han att den stora skillnaden är att flickhockeyn är mer accepterad idag och att klimatet har blivit bättre men att det fortsatt finns ett jobb att göra.

– Vi har däremot märkt att våra hockeyspelande tjejer också får utstå gliringar i sina skolmiljöer. Vi behöver aktivt fortsätta stärka våra tjejer att tycka det är kul med hockey för att ändra samhällets syn på deras spelande.

Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey

Snacket i omklädningsrummet

Föreningens omklädningsrum används till ombyte, uppsnack och nedsnack efter träning och match. De personer som finns med i rummet är spelare, tränare, lagledare och materialare. För barnen som är 8 år och yngre är även föräldrarna med. Snacket som går i omklädningsrummet är olika beroende på lag, men det pratas ofta om saker som har hänt den senaste tiden.

På frågan om han upplever att det sker kränkande kommentarer eller att det har skett händelser i omklädningsrummet eller på andra platser relaterade till hockeyn, svarar Lars att de har haft utmaningar kopplat till spelare som spelar uppåt (med äldre lag) och sedan fått utvecklat divalater när hen senare spelat med jämnåriga.   Sedan förra året har föreningen skapat ett tydligare regelverk för spelare som ska spela i flera lag för att få bukt med problemet. Detta har i sin tur fått ännu bättre effekt i år när föreningen har kunnat göra omval av ledare och tränare utifrån det regelverket.

Föreningen ska precis inleda ett samarbete med RF-SISU Stockholm för att systematisera utbildning i deras spelarutvecklingsplan och på så sätt skapa en trygghet i omklädningsrummet.

– Sedan förra säsongen kallar vår hockeyutvecklare föreningens spelarråd (kaptener i respektive lag från 12 år) till möten två gånger per år för att lyfta spelarnas perspektiv i verksamheten. Våra lag ska ha minst två vuxna ledare i omklädningsrummen och vi vill utveckla spelare och ledare till att bli goda förebilder, säger Lars.

Det finns både för- och nackdelar med omklädningsrummet. Lars berättar att väldigt många som slutat säger att de saknar just omklädningsrummet och samtidigt är det vissa som säger att det är något som är ett hinder för ishockeyn. Omklädningsrummet är ett utrymme som föreningens medlemmar spenderar mycket tid i har därmed en betydande plats inom idrotten.

Lagets trygghet börjar i omklädningsrummet

Föreningen skulle kunna prata väldigt mycket mer om miljön i omklädningsrummet, menar Lars och säger att: – Spelarna och lagets trygghet börjar i omklädningsrummet och därför behöver vi lämna ännu mindre åt slumpen även om vi har börjat lyfta på stenar. Tydliggöra vilka regler som gäller helt enkelt. Vi behöver veta hur vi vill ha det där för att alla ska känna sig trygga och inkluderade.

Här slutar texten av Marina. Tack att vi får dela dessa reflektioner på bloggen. Lycka till!