Kategoriarkiv: Ledarskap

Barn får visst tävla!

Vad är egentligen sanningen bakom missförståndet att barn att det sägs barn inte får tävla.

Det är flera år sedan besluten att ta bort resultattabeller ur barnverksamheten lanserades. Fortfarande så hörs röster som säger att idrotten förbjudit barn att tävla. Det är alltså inte resultatet av enskilda matcher/tävlingar som tagits bort utan att resultaten samlas på hög för att flera månader senare utse vinnare.

Barn ska inte jämföras med varandra, barn utvecklas i olika takt.

Det betyder inte att de inte kan vill eller kan tävla.

Barn som gillar att mäta sig med varandra gör det hela tiden. De mäter och jämför och barn vet precis Vem som suger eller duger. Det är därför vi vuxna måste stötta barn i att alla utvecklas i olika takt och är bra på olika saker.

Så nej, det är inte förbjudet att tävla och mäta framgång i prestationerna.

Men resultatet ska stå i relation till vad ni velat utveckla, som lag eller som individ. Att mäta framgång är betydligt mer komplext än att samla resultat på hög under en viss tidsperiod. Det säger inget om hur bra ett lag är bara för att de vinner med 12-0 och det säger inget om utvecklingen i det laget som förlorar med 0-12 heller.

Nedan finns några exempel på vad som kan utvecklas. Både på lag- och individnivå.
Inom idrotten pratar vi om idrottslig, fysisk, psykisk och social utveckling.
Att vara kunnig inom sin idrott har länge varit det som i första efterfrågats som kompetens hos tränare. Här har varje idrott sina utbildningar för gå från nybörjare till van utövare.

Att förstå att utveckla barn styrka och kondition (fysiska förmågor) vet nog de flesta tränare att de också behöver ha kompetens inom. Här finns idrottsövergripande utbildningar och även specifika för varje idrott beroende på fysiska krav.
(Och nej! Idioten är inte nödvändig att kunna eller föra vidare till nya generationer)

Men sen då.

Barns psykiska förmågor, har tränare i allmänhet koll på hur barn utvecklas känslomässigt eller vilka känslor som är ok att visa? Den psykiska förmågan är ju till ”syvende och sist” det som avgör hur väl du kan använda din idrottsliga och fysiska förmåga. Och ändå så är det fortfarande eftersatt att prata om ”hur känns det”? På seniornivå har idrottspsykologer mycket att ”jobba ikapp” sånt som kunde pratats om från början.

Den sociala förmågan?

Om gruppen som du tränar mer blir till konkurrenter än träningskompisar som stöttar. Hur skapas då en utvecklingsorienterad miljö för barn om de hela tiden ska slåss om sin plats i gruppen eller tränarens uppmärksamhet?

För att förstå att det går att både vara konkurrenter på tävlingen och bästa vänner så är det bara att följa elitidrotten på seniornivå. T.ex. stavhopp eller hopplandslaget i ridsport. Att stötta varandra till utveckling, det är social kompetens. Att kunna ta plats, men också att kunna lämna plats.

Så nej! Det är inte tävlingen som är förbjuden! Det är att jämföra barn med varandra med konsekvensen att en del känner att de ”suger” och därför lämnar idrotten med lägre självförtroende än de kom till idrotten med som är förbjudet.

Det är däremot helt ok att uppmana till att tävla med sina egna prestationer. Du kan fortfarande komma sist men vara sjukt mycket bättre än förra gången och du kan komma först men ”latat dig” och slutat utvecklas. Du kan ha vågat mer än tidigare, du kan har varit snällare och mer empatisk än tidigare o.s.v.

Så du som har med barn att göra – du kan se utveckling på så många plan – bara du är uppmärksam.

Här kommer även ett Pod-tips med forskning på ämnet.

Behov, lust eller både och?

Att vara ledare för barn och unga kräver, eller det är i alla fall önskvärt, att förstå barn grundläggande behov.

Vad har då barn för behov och rättigheter?

Du behöver dessa tre, delvis parallella, begrepp om barns rättigheter och förstå vad rörelseförståelse är.

Barnrättsperspektiv

Kärnan i barnkonventionen är respekten för varje barn som individ med egna rättigheter. Barn är inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Vad är barnrättsperspektiv? I boken Barnkonventionen och föreningsidrotten – Handbok för idrottsledare kan du läsa om barns rättigheter.

I Idrotten Vill förklaras det bl.a. såhär Ett barn är varje människa under 18 år. Kärnan i barnkonventionen är respekten för varje barn som
individ med egna rättigheter.

I Barnensspelregler Regel 2 – Alla barn har rätt att träna och utvecklas på sina villkor, kan du läsa barnens version av sina rättigheter i idrotten.

Barnperspektiv

Kan förklaras som att vi vuxna tänker oss in i barns situation, funderar över hur våra beslut påverkar barn och vad som egentligen blir bäst för dem. Det kan även förstås genom att vi har riktlinjer för barn- och ungdomsidrott.
För att veta vad som är bra för barn tar vi hjälp av bl.a. hjälp forskning och kunniga inom varje idrott som anpassar idrotten för barn. Eftersom barn inte är små kopior av vuxna.

För att få ett barnens perspektiv krävs även att vi vänder oss till barnen, lyssnar på dem och hör hur de ser på beslut och verksamheter.
Här har vi en stor utvecklingspotential. Genom att börja lyssna på barn för att höra om de tycker vi vuxna lyckats sätta oss in i barnperspektivet.

Ett barns perspektiv

Barn är unika och självständiga individer med egna synsätt och uppfattningar.

Barnensspelregel 1 – Alla barn är lika mycket värda och ska behandlas med respekt.

Rörelseförståelse.

Har idrotten förståelse för barns behov? I rörelseförståelse fokuserar vi på idrottsliga, fysiska, psykiska och sociala förmågor och hur vi ska stötta i utvecklingen av dem. Barn, och vuxna med för den delen, behöver dessa förmågor inom idrotten.

Vad skapar lust eller med ett annat ord, motivation? Det är i detta som rörelseförståelse kommer in. Att kunna förstå barns behov och vad som skapar motivation eller avsaknad av motivation.
Fråga vad de tycker är kul, vad de tycker de är bra på och vad de vill göra mer av. Ibland kanske motivationen saknas för det sociala är svårt. Bara att få och kunna ha kul, ”flamsa” ihop med sina idrottskompisar, är utveckling och därför fyller det faktiskt också en funktion i barns utveckling o.s.v.
En del barn har det lätt för socialt samspel och andra behöver hjälp. Vi föds inte med empati, det får vi träna på tillsammans. Ja, ni fattar, allt som händer när vi är med barn – är utvecklande på något sätt. Vi behöver bara förstå hur.

Du är viktig som ledare för att barn ska känna: Jag kan! Jag vill! Jag vågar! Du som ledare påverkar barnens lust till idrott när du förstår deras behov.

Till sist och som alltid, vi finns här om du behöver fylla på med kunskap.

”Barnen är inte bara framtiden utan dom är här och nu”

Har funderat ett tag på vilken ingång jag ska ta för att, återigen, prata om fördelen med att göra barn och unga delaktiga i sin idrott. Jag får göra som jag brukar, använda barn att förklara sitt perspektiv. Vi börjar med att lyssna på barnen.

Filmen är kommer från UNICEF och de har även tagit fram Handbok för barns delaktighet och inflytande.

Ett citat från boken: Genom deras (barns) delaktighet och inflytande kan självkänslan stärkas, deras handlingsutrymme i förhållande till sitt eget liv öka, och många upplever större tillit till vuxna. Tänk det omvända! Barn får inte får komma till tals, blir inte sedda på träningen eller får berätta om vad det tycker är svårt, vad är lätt och vad vill de göra mer av. Ingen vuxen skulle förmodligen stå ut med att inte få bli sedd, inte bli tilltalad säga sitt eller ens bestämma över sitt eget liv.

Har du koll på hur du uppfattas?

Är det någon av alla tränare, ledare eller coacher som inte vill veta om de är omtyckta, bra på att förklara, bra på att lyssna och är en vuxen som barn kan lita på?

Genom att lyssna på barnen. Göra dem delaktiga genom att ställa frågor och igen, lyssna. På så sätt tränar vi barn i att bli engagerade och motiverade. Vuxna får då också ett kvitto på om barnen vill och kan prata med oss. Om de känner tillit.

Har du barns förtroende?

Vi pratar ofta om ”förtroendeuppdrag” inom idrotten. Men har vi barnens förtroende?
Våga visa dig nyfiken och ”ovetande” om t.ex. hur en rolig träning kan se ut. Ett nytt stärkt ledarskap guidar barn och unga framåt. Genom att fråga; Hur kändes det där? Vad vill du göra mer av? Vad vill du att jag hjälper dig med? Eller vilka frågor skulle du ställa? Du kan skapa ett ”förtroende” genom att visa att du är intresserad av vad de du tränar har att säga.

Det är alltså helt ok att visa att man inte kan allt och har svar på alla frågor. Be barnen om hjälp att hitta lösningar och du kommer att bli en ”barnsäker” ledare som skapar framtidens stjärnor genom att vara ”här och nu” och förtjäna barnens förtroende.

Det är tillsammans vi skapar framtidens idrott.
Och just det! Du vet att vi gärna hjälper till!

Barns viktiga röst

Tyvärr är det väldigt få gånger, om ens några, som unga eller barn, är med när vi fattar beslut som rör dem. Detta trots att de utgör den vanligaste medlemmen och vi stolt säger att 9 av 10 barn någon gång är medlem i en förening inom svensk idrott. Därför finns det ett stort ansvar för oss vuxna som att själva påminna sig om dessa barn och utifrån bästa förmåga få med deras perspektiv.

Hur kan vi låta våra flesta medlemmar komma till tals på möten där de själva inte är representerade? Jo, genom att alla viktiga vuxna ställer sig frågan. För vems skull tar vi detta beslut? Är det för idrottens bästa eller föreningarnas bästa eller för medlemmarnas bästa? Och när medlemmen som berörs av beslutet är ett barn är det superviktigt att vi har lyssnat in barnen.

Förklarar olika perspektiv på hur barns bästa inte alltid väljs när beslut som rör barn tas.

Det är, eller borde i alla fall vara, relevant och viktigt att försöka förstå konsekvenser. Att lyssna och fundera på vilket sätt besluten påverkar och får betydelse för barns idrottande.

För vems skull finns idrotten?

Finns barnen där för idrottens bästa eller finns idrotten där för barns bästa? Det är i denna fråga som vi behöver hålla oss i tre perspektiv samtidigt.

Tre perspektiv på barns rättigheter ( UNICEFs Handbok för idrottsledare sid 14)

1.       Barnrättsperspektivet – FNs barnkonvention som ger barnet egna rättigheter-  barn är inte vuxnas eller vårdnadshavares ägodelar

2.       Barnperspektivet – Vuxna tar beslut som rör barn. Dessa kan påverkas av riktlinjer och anvisningar för barn- och ungdomsidrott.

3.       Ett barns perspektiv – Varje unika barns perspektiv.

Får vi med oss dessa tre perspektiv i tillräckligt stor utsträckning? Nja, våra vikande siffror och mängden debatter som förs ”om barn” men inte ”med barn” visar på att vi har en stor utvecklingspotential där.

Så alla ni viktiga vuxna i idrottens gäng – för vems skull är ni där?

Här kommer ett lästips Handbok för barns rätt till delaktighet och inflytande.

Sist men inte minst – att göra barn delaktiga handlar inte om att lämna över besluten till dem, det handlar om respekt och allas lika värde. Oavsett hur gammal du är.

Årets ledare i podden

Helena Duplantis och hennes man Greg blev Årets ledare 2021 på Idrottsgalan som sändes på SVT igår. I podden Här pågår föreningsidrott kan du lyssna Helena när hon pratar om idrottsföräldraskap.

Hur ofta funderar du på de frågor som Helena svarar på i podden?

en himla bra idrott

Idrottens Himmel och helvete säsong 3

Nu har alla avsnitt för säsong 3 i URs serie Idrottens Himmel och helvete sänts. Vi på RF SISU Stockholm har haft livesända lunchsamtal varje fredag där vi följt upp avsnitten. Vi har valt gäster utifrån vad avsnitten har tagit upp.

Vårt syfte med samtalen har varit att reflektera över innehållet, fylla på med kunskap och även visa vägen till att arbeta vidare med att skapa Svensk idrott världens bästa.

För att det ska vara enkelt så har vi samlat allt på en sida här:

Vill du också bidra till att sprida ”en himla bra idrott”?

Nominera till 2021 Årets Barn- och ungdomsledare eller Årets Barn- och ungdomsförening. Läs mer om det här:

När barnen säger ifrån

Maxi är stjärnan i laget och Jamie har sin plats på bänken. En tidig elitsatsning leder till att deras vänskap nu står på spel. Ett utanförskap växer sig starkare med en tränare som bara vill vinna, men till vilket pris då?

Har det gått så långt att barnen behöver själva säga ifrån?

Det här är en film som producerats av Oscar Sihlén och den bygger på vad han själv upplevt. Syftet är att beröra, väcka tankar hos vuxna.

Se den och sprid den gärna Det handlar inte bara om fotboll.
Eller vad tycker du den handlar om?

Att bli tränare är ett sätt att säga, tack!

Att vara mentor är ett fantastiskt sätt att få träffa unga och engagerade ledare och tränare. Förra året skrev Miira – brev från en ung ledare och i år har jag valt att publicera alla kloka inspel i punktform från Framtidens fotbollsledare när de presenterade sina filosofier som ledare. Utan Kicki Bellander på Stockholms fotbollsförbund så är inte detta projekt möjligt. Så som mentor tackar jag för förtroendet med detta inlägg och ser ljust på framtidens ledarskap. Läs och inspireras.

Vad skulle du göra om allt var möjligt?

Arbeta som en grupp är vägen fram.

Viktigt att få misslyckas

Det spelar ingen roll om vi vinner, det viktiga är att vi är fina människor

Jag vill att min roll till slut ska bli osynlig – att spelarna leder varandra

Det finns inget facit – alla situationer är unika

Glädjen är drivkraften. Konstanta samtal – diskussioner- roliga berättelser

Strävar efter att utveckla spelare och för sportens utveckling – det finns facit.

Glädje, personliga relationer. Tillgodose varje spelares behov.

Odugliga förutsättningar

Lättsamhet och seriösa träningsupplägg

Känna varandra både på och utanför planen – det skapar trygghet

Tydlighet i individuella förväntningar och rollen i laget

Barnen var rädda för ledaren och för att göra fel. Att vara barn och ungdom innebär att man gör fel.

Man vill ”få” lära sig av sina misstag

Tillsätt lite stränghet i laget sa att man får en bra blandning

Fråga spelarna

Bjuda på sig själv som ledare

Bygga på trygghet – ur det kommer mod, tydlighet och motivation

Motivation bidrar till glädje

Att bli tränare är ett sätt att säga tack!

Ha små hemligheter med spelarna, vad har du för mål idag?

Tränare/ledare måste ha kompetens, det är tränarens skyldighet.

Kul som aktiv spelare att ta med sig sina bra övningar till det egna laget.

Komma framåt utifrån sina förutsättningar – våga testa egna saker

Öppen och redo för förändring

Rättvisa är inte att behandla alla på samma sätt

Personlig kontakt = öppen kommunikationskanal

Spelarna måste tro på det de gör.

Med en bra sammanhållning finns tillåtelse till misstag.

En middag med laget är lika viktig som en träning

Det finns igen perfekt ledare.

Jag kan inte svara på hur jag är, för jag utvecklas varje dag.

Vill gärna gå på alla utbildningar för att fortsätta utvecklas

Utcheckning på varje träning, vad har du lärt dig idag?

Att svara på frågan om ledarfilosofi, ”har inte tänkt på det tidigare”, det är en nyttig fråga att ställa sig

Uppmuntra till att prova själva – kör på, du behöver inte vara så hård.

Bygg upp en gemenskap – varje spelare ska känna sig bekväma

Ha en personlig relation till varje spelare

Ha något att prata om – vad är deras andra intressen

Att vara ledare föds i ung ålder när man förstår att man påverkar andra

Jag vet mer om hur jag ”inte” ska vara

Måste vara anpassningsbar

Skrev detta för 6 månader sedan och har redan utvecklats

Laget = en liten familj i sig. Alla har en plats, alla får utveckla sig som personer och människor, hålla föräldrarna på avstånd.

Stötta, inte ge en kniv i ryggen

Okej att göra misstag, så länge man lär sig.

Nu har du läst korta summeringar och jag hoppas du tar med dig några tips till ditt eget ledarskap. Hör gärna av dig om du blir sugen på att utveckla dig.

För barnets bästa – eller för det bästa barnet?

Att barn väljs ut, grupperas och selekteras förekommer i svensk föreningsidrott. Förutom att omfattande forskning visar att det inte går att prognosticera vilka barn som blir framgångsrika, är tidig selektion problematisk av flera andra skäl. Läs Karin Redelius artikel för att få kunskap om varför.

Ta gärna en stund och reflektera genom att titta på den inspelade föreläsning från Centrum för idrottsforskning som Karin Redelius och Fredrik Sundqvist.

Du kan även lyssna på en podd med Fredrik Sundqvist här. Avsnitt nr 4 så berättar han mer om det som Fredrik även utgår ifrån i föreläsningen.

Vem vet egentligen vad som är bäst för barn?

Det är en fråga som inte bara har ett svar, utan flera.
Att forskningen har många svar som får anses vara säkra har ni fått ta del av här ovanför. Men vilka andra perspektiv behöver vi fånga in?
Art 3 prövning av barnets bästaTre perspektiv som behövs när beslut ska tas med hänsyn till Barns bästa

  1. Barnrättsperspektivet är att barn har rättigheter och att beslut och handlingar ska utgå från BK = texten ur Idrotten Vill
  2. Barnperspektiv har RF haft när det tagit fram riktlinjer och anvisningar för Barn- och ungdomsidrott – vuxna tänker sig in i vad som blir bäst för barn som grupp.
  3. Ett barns perspektiv – barn är unika och självständiga individer egen uppfattning – se varje barn och möt dem där de är.

Vi fattar beslut om barn – men inte alltid tillsammans med dem. Där finns nyckeln till både engagemang, prestationer och resultat.
Så varsågod – här finns en nyckel till att utveckla ditt ledarskap, både för barn, unga och idrottens bästa.

Gör om och rätt

Ett arbete skulle utföras och Alla trodde att Någon skulle göra det.
Vem-som-helst hade kunnat göra det, men Ingen gjorde det.
Någon blev arg därför att det var Allas uppgift.
Alla trodde att Vem-som-helst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla skulle strunta i det.Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon, när Ingen gjorde vad Vem-som-helst kunde ha gjort!

Ni känner kanske igen denna ”dikt” från en utbildning i ledarskap eller kompetensutvecklingsdag på jobbet. Jag tänker att den får illustrera den senaste tidens frustration över att ”ingen tar sitt j*vla ansvar”.

När juridiken saknar bevis för att fälla en tränare som aktiva säger sig bli kränkta av eller andra vuxna reagerar på beteendet, så kanske det inte är straffbart enligt lagen eller kap 14 i våra stadgar och då frias tränaren. Men! Vi har andra verktyg för att göra om och göra rätt utan att behöva gå ”omvägen” runt juridiken.

Det är inte barns ansvar

Vi får inte lämna över till barnen att bedöma vad som är OK beteende eller inte, det är vi vuxna som har det ansvaret. All den samlade kunskap vi har – ska guida till en långsiktig och hållbar tid i idrotten och då behöver vi kunna sortera vad som bygger den drömmen och vad som släcker den. De svaren finns inte i juridiken, de finns i forskning, beprövad erfarenhet och glittret i barns ögon.
Om ett barn förälskar sig i sin idrott och vill hålla på dygnet runt och bli ”proffs” – toppen! Då ska vi vuxna se att det är ett barn med drömmar, som vi ska hålla vid liv genom uppmuntran och lagom likgiltighet.
Men! – Om en vuxen förälskar sig i ett barn och börjar drömma om att göra det till proffs – det är då varningsklockorna borde ringa! Det är då kunskapen om barns rätt till liv och utveckling behöver kyla ner beteenden som är skadliga för barn!

Några varningstecken

  • Ser barnen helt enkelt ut att inte ha kul och längta till träningen längre?
  • Är tränaren en erkänt duktig på ”sin idrott” men saknar kunskap om barns rätt till utveckling både socialt, psykologiskt och fysiskt?

Sist men absolut inte minst. OM du känner på dig att du kunde ha agerat annorlunda, fint! Det betyder att du utvecklats. Har du gjort fel mot någon, berätta det. Du kanske t.o.m. kan säga att det var ett misstag, du vet bättre nu. För vad lär vi våra barn och unga då? Jo, att det är ok att göra misstag – vi lär oss av dem och utvecklas.

Sist och viktigast! Skaffa dig kunskap så slipper du släcka barns glitter eller hamna hos juridiken.