Kategoriarkiv: Idrottare 13-18 år

Killar och tjejer som lirar hockey

Arbetet med barn- och ungdomsidrott engagerar många, inte bara ledare, tränare och vårdnadshavare.
Blogginlägget är utdrag ur en examensuppgift. Texten är skriven av Marina Lara Tillberg, mastersstudent i idrottsvetenskap på GIH, efter en intervju med Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey.

En snabb inblick i ishockeyns omklädningsrum

Ishockey är en sport som under väldigt lång tid har styrts av män och för män, vilket i sin tur har påverkat samhällets syn på sporten. Det behövs ett stort gemensamt arbete för att hålla i arbetet med att utveckla denna syn och att föreningar och förbund jobbar vidare med att ishockey är för alla.

Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey, säger att:
– När vi kommer upp i 50/50 andel deltagare så kommer det i sin tur ta ett gäng år innan det blir lika självklart att hockey spelas av både tjejer och killar. Detta eftersom hockey historiskt sett har spelats av fler män än kvinnor och fler pojkar än flickor. Exempelvis nu när vi idag startar nya lag så är det ett flertal pappor som har spelat men knappt några mammor. Ett initiativ vi har är damrekreationslag för att accelerera den förändringen.

Lars tycker att det är svårt att beskriva vad som är normen för ishockeyspelaren i Farsta hockey. Utifrån ett könsperspektiv är pojkarna fortfarande norm. Det är också norm att man är vit och välvårdad. I föreningen får alla spelare en mjukisoverall varje säsong och föreningen vill gärna att man använder den i deras miljöer. På flicksidan finns det ännu ingen norm. Det är en så pass ny satsning och därmed har det inte hunnit skapas en riktig kultur för flickorna.

Lars beskriver hur sättet att vara på isen också speglar av sig till miljön utanför:
– Hockeykillarna är ofta lite mer ”uppblåsta” och tar plats. Det finns en kultur inom ishockeyn att ta initiativ och yta i spelet som smittar av sig även utanför isen. Tjejerna är ofta mer reserverade och ödmjuka. Vi märker att lag som haft tjejer i gruppen visar mindre av dessa olikheter och vår ambition är att successivt trappa upp könsmixade grupper men det får inte gå ut över att vi tappar flickorna som är i minoritet.

När Lars jämför med hur det var förr säger han att den stora skillnaden är att flickhockeyn är mer accepterad idag och att klimatet har blivit bättre men att det fortsatt finns ett jobb att göra.

– Vi har däremot märkt att våra hockeyspelande tjejer också får utstå gliringar i sina skolmiljöer. Vi behöver aktivt fortsätta stärka våra tjejer att tycka det är kul med hockey för att ändra samhällets syn på deras spelande.

Lars Samuelsson, styrelseledamot och ledare i Farsta hockey

Snacket i omklädningsrummet

Föreningens omklädningsrum används till ombyte, uppsnack och nedsnack efter träning och match. De personer som finns med i rummet är spelare, tränare, lagledare och materialare. För barnen som är 8 år och yngre är även föräldrarna med. Snacket som går i omklädningsrummet är olika beroende på lag, men det pratas ofta om saker som har hänt den senaste tiden.

På frågan om han upplever att det sker kränkande kommentarer eller att det har skett händelser i omklädningsrummet eller på andra platser relaterade till hockeyn, svarar Lars att de har haft utmaningar kopplat till spelare som spelar uppåt (med äldre lag) och sedan fått utvecklat divalater när hen senare spelat med jämnåriga.   Sedan förra året har föreningen skapat ett tydligare regelverk för spelare som ska spela i flera lag för att få bukt med problemet. Detta har i sin tur fått ännu bättre effekt i år när föreningen har kunnat göra omval av ledare och tränare utifrån det regelverket.

Föreningen ska precis inleda ett samarbete med RF-SISU Stockholm för att systematisera utbildning i deras spelarutvecklingsplan och på så sätt skapa en trygghet i omklädningsrummet.

– Sedan förra säsongen kallar vår hockeyutvecklare föreningens spelarråd (kaptener i respektive lag från 12 år) till möten två gånger per år för att lyfta spelarnas perspektiv i verksamheten. Våra lag ska ha minst två vuxna ledare i omklädningsrummen och vi vill utveckla spelare och ledare till att bli goda förebilder, säger Lars.

Det finns både för- och nackdelar med omklädningsrummet. Lars berättar att väldigt många som slutat säger att de saknar just omklädningsrummet och samtidigt är det vissa som säger att det är något som är ett hinder för ishockeyn. Omklädningsrummet är ett utrymme som föreningens medlemmar spenderar mycket tid i har därmed en betydande plats inom idrotten.

Lagets trygghet börjar i omklädningsrummet

Föreningen skulle kunna prata väldigt mycket mer om miljön i omklädningsrummet, menar Lars och säger att: – Spelarna och lagets trygghet börjar i omklädningsrummet och därför behöver vi lämna ännu mindre åt slumpen även om vi har börjat lyfta på stenar. Tydliggöra vilka regler som gäller helt enkelt. Vi behöver veta hur vi vill ha det där för att alla ska känna sig trygga och inkluderade.

Här slutar texten av Marina. Tack att vi får dela dessa reflektioner på bloggen. Lycka till!

Gästbloggare

Ellen Platte-Rensgard går sista året på Psykologi – inriktning och motion, på Högskolan i Halmstad och gör sin praktik hos oss på RF SISU Stockholm. Det har varit mitt privilegium att vara Ellens ”handledare” den här veckan. Här får ni ta del av hennes tankar och C-uppsats.

Gästbloggare Ellen Platte-Rensgard

Här om dagen när jag satt och tittade på en föreläsning, plingade det till i mobilen där jag fått en notis från en nyhetssajt. Jag klickade mig in på artikeln och möts av en tragisk händelse. I artikeln läser jag om en ung talang som tagit sitt liv, bara 18 år gammal. I slutet av artikeln står det såhär ”En satsning som blev alldeles för hård för den unga österrikiskan som misstänkts ha tagit sitt eget liv, rapporterar flera österrikiska medier.”
Psykisk ohälsa bland elitidrottare blir allt vanligare och cirka 30 procent av svenska idrottare har någon gång under sin karriär upplevt det (Idrottsforskning, 2016).

Idrott ska vara en glädjerik plats dit man ska komma för att få utöva något som man tycker är roligt tillsammans med sina kompisar. Detta leder mig in på vikten på motivationsklimat och inte minst en idrottsledares betydelse för en idrottare. När barn och unga kommer till sin idrott möter de minst en idrottsledare. En idrottsledare har en betydande del inom idrott och därför är det viktigt att de jobbar för att alla ska känna sig välkomna och delaktiga inom sin idrott.


Relationen mellan en idrottsledare och idrottare spelar en viktig roll i individens upplevelse av idrotten och inte minst motivation till idrotten. Miljön kring en individ kan skapa normer och andra riktlinjer som kan komma att påverka dennes välmående, den miljö som kallas motivationsklimat.

Idrottsledaren är en del av motivationsklimatet tillsammans med kompisar och andra betydande personer i den idrottsliga miljön. Motivationsklimat delas upp i två delar som har betydande konsekvenser på motivation, prestationsrelaterat beteende, kognitioner och affektiva responser, dessa är uppgiftsinriktat- och resultatinriktat motivationsklimat.
Dessa klimat kännetecknas av olika faktorer vilket kan utläsas på namnen och en idrottares upplevelse av ett motivationsklimat är starkt relaterat till idrottsledarens agerande. För att exemplifiera det i en idrottskontext så skapas ett uppgiftsinriktat motivationsklimat när idrottsledaren uppmärksammar varje enskild individ och deras engagemang. Fördelar tränaren sin uppmärksamhet utifrån individernas kompetens och förmåga samt ger ut bestraffningar vid misstag formas ett mer resultatinriktat klimat, vilken kan resultera i negativa konsekvenser som exempelvis idrottsrelaterad utbrändhet.

Nedan finns det en länk till en C-uppsats där man undersökt relationen mellan motivationsklimat, självbestämmande motivation och idrottsrelaterad utbrändhet. Syftet med studien var att undersöka om självbestämmande motivation påverkar sambandet mellan de två olika motivationsklimaten och idrottsrelaterad utbrändhet. Resultatet av studien visade att uppgiftsinriktat motivationsklimat var relaterad till högre grad av självbestämmande motivation som sedan var relaterad till lägre grad av idrottsrelaterad utbrändhet.
Tvärtom visade resultatet att ett resultatinriktat motivationsklimat var relaterat till lägre grad av självbestämmande motivation och därmed högre grad av idrottsrelaterad utbrändhet. Resultatet visar på vikten av ett uppgiftsinriktat motivationsklimat inom idrottskontexten vilket anses bidra till mer självbestämmande motivation och därmed minskad risk för att utveckla idrottsrelaterad utbrändhet.

Länkar också till annan intressant läsning samt artikeln som jag nämnde tidigare i inlägget.

Nyhetsartikeln:

Artikel om psykisk ohälsa inom idrott:

Artikel om hur man som idrottsledare kan stödja den inre motivationen:

Länk till C-uppsats:

C-uppsats-Rasmus-Christiansson-Ellen-Rensgard-PIM17

Trygga Idrottsmiljöer (Riksidrottsförbundet)

Övriga referenser:
Ames, C. (1992). Achievement goals, motivational climate and motivational processes. I:
Roberts, G. C (Red), Motivation in Sport and Exercise (sid. 161-176). Champaign, IL:
Human Kinetics.
Eys, M., Jewitt, E., Evans, M., Wolf, S., Bruner, M., & Loughead, T. (2013). Coachinitiated
motivational climate and cohesion in youth sport. Research Quarterly for Exercise and
Sport, 84(3), 373-383. doi:10.1080/02701367.2013.814.
Nicholls, J. G. (1984). Achievement motivation: Conceptions of ability, subjective
experience, task choice, and performance. Psychological review, 91(3), 328.
Newton, M., Duda, J. L., & Yin, Z. (2000). Examination of the psychometric properties of the
Perceived Motivational Climate in Sport Questionnaire-2 in a sample of female
athletes. Journal of Sports Sciences, 18(4), 275-290.
Roberts, G. C., & Treasure, D. C. (2012). Advances in motivation in sport and exercise (3rd
ed.). Champaign, IL: Human Kinetics.

Rätt person på rätt plats

Är det personer i omgivningen som vill berätta hur fel de tycker barnidrotten bedrivs, fråga dem om de själva kör en bil från 70-talet, då kanske polletten trillar ner.
När det handlar om kunskap om barn, och i idrotten specifik kunskap om barn- och ungdomsidrott, så verkar en del fortfarande tro att det räcker med att själv ha sett idrotten utövats och själv ha varit barn en gång i tiden, för att kunna ta beslut om barn- och ungdomsidrott. De kan inte ha mer fel!

För att ha rätt kompetens för att ta beslut om barn, jag skriver inte ungdom längre i detta inlägg utan håller mig till barnrätten och då är en barn till 18 år, då krävs kunskap.

Tillbaka till ämnet. Så vad krävs då för att få vara med i samtalet kring ”bästa praktiken i idrott för barn”

1. Barnrättsperspektivet

Ett barn är varje människa under 18 år. Kärnan i barnkonventionen är respekten för varje barn som individ med egna rättigheter. Barn är inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Varje barn, oavsett bakgrund, har rätt att behandlas med respekt och vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.
Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

2. Barnperspektivet

Det är när vuxna tillsammans har sett på barn som grupp. T.ex. när riktlinjer för barn- och ungdomsidrott togs fram, har hänsyn tagits till att det är barn som ska utöva idrotten. Barn är inte färdiga vuxna och behöver därför särskilda miljöer och metoder som är anpassade för barn och deras behov. Det finns många exempel i samhället där vi anpassat miljön för barn. 30 km/h begränsning t.ex. vid skolor, speciella lekplatser för barn, inte ta lån på banken, mildare mat, förbud mot alkohol/nikotin o.s.v. .
Idrotten har också gjort anpassningar för barn! Specialidrottsförbunden har genom egna metoder gjort anpassningar. Genom att samarbeta med forskare, läkare, nutritionister, psykologer, idrottspedagoger, idrottslärare o.s.v. har hänsyn tagits för att barn ska kunna idrotta utan att slås ut, skadas eller tröttna av andra orsaker. (Den främsta är att de tröttnar för att det inte är kul längre)

3 Ett barns perspektiv

Det är med kontakt med varje barn som idrotten kan erbjuda bästa miljön för varje barn utifrån deras möjligheter, resurser och situation för tillfället.
Barn utvecklas psykologiskt, fysiologiskt, socialt och idrottsligt på olika sätt och under hela sin uppväxt. Misslyckanden och segrar blandas ihop till en psykologisk erfarenhet som visar vägen till utvecklingen. Tänk den absurda tanken att en miss av Zlatan skulle bänka honom med orden – du är talanglös. Eller Emma Öberg skulle tvingats lägga skidor och gevär på hyllan för några bommar och straffrundor! Men för barn kan vi sortera ut dem innan de ens nått sin fulla potential! Utan att ens fundera på slöseriet kastar vi unga på soptippen med orden. Du duger inte! Men hur ska de kunna duga när de inte ens fått stöd att utvecklas?!

Så nästa gång du inte riktigt förstår vad tränaren har för plan. Luta dig lugnt tillbaka, fundera på de tre perspektiven ovan och se om du kan hitta förklaringen där.

Och helst av allt! Ser du ett barn som behandlas av okunniga tränare/ledare/föräldrar så berätta för det barnet att det inte är deras fel. För det finns fortfarande jobb att göra med att ”selektera” ut tränare som inte har kunskap om de tre perspektiven. Eller ge dem utbildning – eftersom barn- och ungdomsidrott är ett eget kunskapsområde. Det räcker inte att ha sett idrotten utövas eller ha varit barn själv, för att få förmånen/förtroendet att ta hand om det viktigaste vi har – barnen.

Uppdrag – rädda barnen.

Uppdrag Granskning (SVT) avslöjar återigen att sexuellt ofredande har skett av idrottsledare med ”tillgång” till våra unga aktiva.
Hur många gånger ska det få ske?
När stormen har lagt sig igen, vilket den gör alldeles för fort, lunkar vuxna vidare i vardagen. Sedan händer det igen och alla är överens om att de är förfärligt och oacceptabelt.
Hur många gånger ska vi för höra, men han (det är oftast en han) som verkade så snäll och trevlig. Han som var så kunnig i idrotten och omtyckt av barnen! Ja, självklart är det så. Ingen normalt funtad vuxen skulle ju lämna sina barn till en dreglande, skum och otäck person. Det går alltså inte att se på utsidan om någon är kapabel att begå brott mot barn. Det finns inga synliga karaktärsdrag som gör att vi kan se vem skurken är. Det är beteenden och riskmiljöer vi behöver vara uppmärksamma på. OCH vi måste prata med barnen om vad det är som sker.

Så hur pratar du med barn och unga om sexuella ofredanden, övergrepp och andra brott som barn kan utsättas för? Vad gäller sexualbrott så är barn kanske inte medvetna om vad de utsätts för. De kan känna skuld över att den som utsätter dem kommer att ”straffas”. Hjälpen finns, både för vuxna som känner oro att barn far illa och för barn som behöver vuxna att prata med.

Här kommer några tips.

>>> Regel 4
Vi har alla ansvar för att se till att barn & unga får en utvecklas i en trygg idrottsmiljö. Läs om vad som är sexuella övergrepp  i Skapa trygga idrottsmiljöer sid.10-13  eller i UNICEF Handbok för idrottsledare sid. 63-65

Titta gärna tillsammans med ditt barn eller din grupp du ansvarar för och prata om vad filmen handlar om.
Mer tips om hur du kan prata med ditt barn om du är förälder.

Vill du och din förening ha hjälp att arbeta med att Skapa Trygga idrottsmiljöer? Hör av er till oss på RF SISU Stockholm.

Idrott & Barnkonventionen


Det ställs frågor kring vad som händer när Barnkonventionen blir lag 2020. Kommer det att påverka idrotten och den verksamheten som bedrivs idag? Idrotten Vill baseras redan på Barnkonventionen och denna text lades till i revidering vid RIM Kärnan i Barnkonventionen är respekten för varje barn som individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.

Funderar du som ledare på hur du kan leda ”barnrättssäkert”?
Börja med 3 snabba ”barnrättssäkra” frågor som dina aktiva kan svara på:
• Det här är jag bra på….
• Det här vill jag förbättra….
• På träningarna vill jag att vi gör mer av detta….

Du behöver kanske inte fråga varje gång ni ses, men se till att alla åtminstone får frågan.

Funderar du på om din förening arbetar barnrättsbaserat?

Tillsammans eller ensam kan ni/du svara på dessa frågor. De är ställda utifrån Barnkonventionens portalparagrafer.

https://unicef.se/barnkonventionen

  • Har alla barn lika värde för oss? Kan alla barnen vara med?Exkluderar vi några barn i vår förening/grupp?
  • Är detta beslut verkligen det bästa för just den här gruppen av barn eller för just det här barnet som berörs av beslutet? Vad säger lagen, Idrotten Vill, riktlinjer och anvisningar, barnet och forskning?
  • Skulle jag eller vi kunna göra mer för att leva upp till barnkonventionen i vår förening/grupp?
  • Vad tycker barnen eller barnet själva?

Både Bamse och Pippi lär ha inspirerat till ”- Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll”  Det är extra viktigt att tänka på att vi vuxna har ett ansvar för alla barn vi möter i idrotten. Ta vara på tillfället att vara en ”viktig vuxen” och fundera på hur du vill ihågkommen när dina aktiva inte längre är barn.

Brev från en ung ledare

Jag fick ett brev från en ung ledare som jag gärna vill dela med er. Det visar så tydligt att med makt kommer också ett stort ansvar.

Jag har spelat fotboll i hela mitt liv. Jag har gått igenom flera olika föreningar och mött ledare som har varit dåliga men också några bra.

Vissa ledare har fått mig att älska fotboll och allt med det, hela sporten, lagkompisarna, tekniken, till och med skorna. Men jag har också haft ledare som har fått mig att må dåligt, känna press inför varje match, ha ångest inför varje träning, känna mig osynlig, känna mig dålig och att hata fotboll. Jag slutade till och med, tänkte att sporten inte var något för mig. Jag hade inte ens spelat fotboll idag eller varit ledare om det inte vore för att min kompis släpade mig till en träning efter mitt uppehåll. Men det var till ett lag med en tränare som såg mig och som fick mig att älska fotboll igen.

Det fick mig till att vilja bli tränare.
Jag insåg vilken makt alla tränare har, jag har sett själv hur tränare kan förstöra inte bara spelare utan också människor, få dem att tvivla på sig själva och tappa självförtroende. Men eftersom att jag också har fått se hur det är att ha en tränare som får sina spelare att må bra fick mig till att inte bara vilja vara en ledare, jag vill bli en ledare som gör mina spelare till bra människor, får dem att ha kul, får dem att älska fotboll. För fotboll är den bästa leken som finns och jag vill att alla ska få känna på hur kul det är.

Så vad var det som gjorde ledarna som jag hade så dåliga?
För mig är det svårt att svara på den frågan men jag kan beskriva hur det kändes som spelare. När folk frågar mig den frågan brukar jag svara att de egentligen inte gjorde något. De sa aldrig något elakt eller betedde sig dumt vid enstaka tillfällen så att jag kommer ihåg dem. Det är snarare hela sättet de betedde sig som ledare som inte kändes bra. De såg aldrig mig som människa, de frågade aldrig hur jag mådde eller privata frågor, de sa aldrig ifrån när mina lagkamrater blev arga på mig för att jag inte passade korrekt, de blev arga när vi förlorade, de skällde ut domare, de brydde sig inte om att lagkompisarna hellre delade in sig i par med tre än att vara med oss som inte var lika utvecklade som dem, de bästa spelarna fick spela varje match och de var okej med det, de tvingade oss att stå och kicka boll i 15 minuter på varje träning för att lära oss bollkontroll istället för att lära oss om kamratskap eller hur man spelar som ett lag.

Detta kanske inte låter som mycket fel.
Men för spelare så blir det lätt väldigt fel. I mitt fall ledde det till att jag tappade lusten helt och slutade. Men denna erfarenhet var bra för mig. På grund av det har jag personer i mitt huvud som jag absolut inte vill bli förknippad med. Jag vet hur jag inte vill vara som ledare. Och när någon frågar mig hur jag vill vara som ledare så svarar jag bara: – Som jag tänker att de ledarna inte var…

…få med spelarna, alla. Hitta på övningar där alla rör på sig, låt alla få spela match, bry dig inte om vem som är mest utvecklad inom sporten utan behandla alla lika, ge beröm, skit i om inte alla kan kicka en boll eller passa helt perfekt, lägg fokus på att få med hela laget istället. För att alla kan något, alla har varsin styrka. Vissa kan förstå spelet i tidig ålder, skjuta fina skott och springa fort. Men andra är fantastiska lagkamrater och bryr sig om andra spelare och stöttar. De är precis lika viktiga. De behövs också. Alla behövs.

Uppmuntrar inte detta till eftertanke?

Miira Ahnér är namnet på den unga ledaren som var med i Stockholms fotbollsförbunds utbildning Framtidens fotbollsledare 2018-2019

Barn och ungas upplevelser av (o)trygg idrott .

I arbetet med att skapa en trygg idrott känns det ibland som de  negativa inslagen tar över från de positiva och så ska det inte vara. Att däremot vara konkret och tydlig med vad som är negativt behöver vi vara medvetna om. Som t.ex. personangrepp eller straff, destruktiv kritik, mobbing/att retas, bristande uppmärksamhet, försummelse eller orättvis behandling. och aggressivt beteende eller uttryck av besvikelse.

Läs hela artikeln om vad forskningen i CIFs artikel skriven av Inger Eliasson och Louise Lindkvist,  Umeå universitet – där får du tips på hur emotionella övergrepp kan undvikas.

Attityder och beteenden som kan få idrottande barn att må dåligt

Läs mer om Anvisningarna för barn- och ungdomsidrott

Vad händer med barn och unga som har ”talang”?

De barn som sägs ha ”talang” får vuxenvärldens förhoppningar och förväntningar som en extra “dimension” att tänka på. Det är inte helt ovanligt att barn faktiskt vill göra vuxna nöjda och glada. De flesta gör faktiskt det mesta de kan för att göra oss just det. Så pass att de faktiskt inte ens hinner fundera på om det finns några andra sätt att vara barn på – än att göra vuxna nöjda.
Vad tror ni idrottspsykologer och elitaktiva pratar om? -”Tänk nu på alla som satsat miljoner kronor på dig, dina föräldrar som “offrat allt” för din skull.” Tror ni att det är det som elitaktiva seniorer tvingas fundera på? Troligtvis inte. De pratar om Självbestämmande motivation (SDT)  

Rädda eller trygga aktiva, vad föredrar du?

  • Rädda för att göra fel?
  • Rädda för att inte vara kunniga nog?
  • Rädda för vad andra ska tycka?
  • Rädda för att lyckas så att det väcker andra människors förväntan
  • Rädda att förlora kontrollen över sina egna val och beslut?
  • Rädda för att göra andra besvikna.

Det här är ju funderingar som vuxna förmodligen har lite då och då.
Men barn och unga då? Vad behöver du som vuxen i idrotten känna till för att skapa trygga och utvecklande idrottsmiljöer för barn och unga?  Kom på föreläsning och workshop 19 september. Vi pratar inte bara om att förebygga sexualbrott, utan om allt från suck och stön från kompisar, till hur vuxna kan stötta utifrån varje barns perspektiv. Du får också mer om Barnensspelregler och Självbestämmande motivationsteorin (SDT)

Läs gärna mer om betydelsen om Inre motivation (SDT) i intervjun med Stefan Lövgren från 2014

Ps Talang-begreppet får vi prata mer om i ett annat inlägg Ds 

 

 

 

 

Barnkonventionen blir lag 2020 – vad behöver du förstå?

Barnrättsperspektivet – barnperspektiv – ett barns perspektiv.

Alla dessa tre perspektiv är viktiga. Men ofta blandas de ihop. Dessutom glömmer vuxna ofta att ta hänsyn till barns perspektiv. Vi fattar beslut om barn – men inte alltid tillsammans med dem.
Läs mer och ladda ner Barnkonventionen och föreningsidrotten

Hur kan du som ledare förstå detta i vardagen? 

Idrottens ledarskap – här hittar du det mesta du behöver veta.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så hur gör man för att främja ett positivt motivationsklimat i praktiken? Tänk på att!

  • erbjuda valmöjligheter
  • ge meningsfulla förklaringar
  • uppmärksamma idrottarnas känslor och perspektiv
  • uppmuntra till egna initiativ
  • ge återkoppling/feedback
  • undvika att agera kontrollerande
  • främja ett uppgiftsorienterat klimat
  • skapa struktur
  • vara involverad

Läs vidare i Tränarpasset kort förklaring av varje punkt.

Idrotten följer FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om barns rättigheter (Barn konventionen) och FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktions nedsättning.

 

 

Dagsaktuellt ämne i äldre pod – lyssna gärna till klokskap från Mark O´Sullivan

Stockholmsidrottens podcast träffade Mark O’ Sullivan redan 2014 för att samtala om barns rätt till idrott, speciellt fotboll om du frågar Mark, samtalet är i allra högsta grad aktuellt även idag.

2014-12-23 avsnitt 6


Helen Alpstig möter superintressanta Mark O Sullivan, Uefa-utbildad tränare, som berättar om hur man skapar en ”safe to fail- miljö” inom idrotten.Han berättar också om vårt största problem är att vi underskattar barns intelligens. ”Det är barnens sport och deras lärande process som är i fokus. Genom att skapa situationer som barnen tillsammans kan lösa skapas lärande.” Lyssna också på den spännande historien om hur han delvis lämnade musikkarriären för att arbeta med fotboll. >>> Läs mer på Mark O Sullivans blogg här.

I samtalet nämner jag ”lärstilar” som inte längre används som begrepp inom utbildningen. TED talk om kritik mot lärstilar.

Trevlig lyssning och håll utkik efter fler bloggar om motiverande trygga idrottsmiljöer.